Tillbaka på jobbet sedan förra måndagen. Pandemin fortsätter, vilket för min del betyder hemmakontor varannan vecka. Det har sina fördelar, men även nackdelar. Skönt att slippa stressa iväg på morgonen och att ha ett kylskåp att plocka ur till lunch. På sikt tror jag att det är positivt att arbetsgivaren uppmärksammas på att det på många områden faktiskt fungerar med distansarbete och att man kan erbjuda en större flexibilitet i arbetet - bra för miljön (färre pendlar till jobbet) och mindre behov av dyra kontorslokaler. Jag tror dock att det behövs en dialog om hur många dagar per vecka det är rimligt att arbeta distans. Det kan inte vara mentalt hälsosamt att arbeta hemifrån månad efter månad på grund av, i många fall, påhittade krämpor och obefogad rädsla. Förr eller senare måste man hantera världen utanför den "trygga" hemmabubblan. Har man inte blivit sjuk förr lär man bli det då! Titta bara på vår omvärld, som stängde ner totalt för att minska smittspridningen. Efter sommarens fria lek så ökar covid19 på nytt. Allvarligt talat...trodde någon på att viruset skulle försvinna för att dörrarna stängdes?!? Är det en tillfällighet att smittan ökar i Skåne (främst på Österlen, men i stockholmarnas värld sträcker sig Österlen från Trelleborg till Kristianstad) och på Gotland? Semesterfirande stockholmares favorittillhåll... Jag skyller inte på stockholmarna, men någonstans brast det där egenansvaret när semesterperioden dök upp. Det är också intressant att se att smittan i storstadsregionen i Skåne har ökat efter resor utomlands; företrädesvis till Spanien och Kroatien. För visst är det en mänsklig rättighet att resa vart man vill på sommaren?!? Personligen är jag så totalt utmattad av allt som har med Corona att göra. Den ena mer befängda teorin än den andra, kastas fram ivrigt underbyggda av begåvningsreserven som numera är smittskyddsläkare och folkhälsovetare. För tillfället är jag väldigt lättprovocerad... Det var till exempel inte så bra för mitt redan höga blodtryck att läsa en artikel om att vi behöver arbeta flera timmar för att ha råd att betala för alla som bidrar till samhället med hjälp av bidrag (japp - IRONI!). Eller att läsa om vägtullarna som har ordnats av Al Khan klanen i Göteborg som jag skrev om när jag läst Familjen... De brutala övergreppen mot tonårskillarna i Solna förbättrade inte mitt provokationskonto mindre... Eller att amerikansk polis skjuter en man med SJU skott i ryggen framför hans barn. Oaktat vad han har gjort så måste detta gå in under rubriken obefogat våld. Förstörelsen av våra kyrkor - ingen ska inbilla mig; oberoende ateist, att det i en församling med tio svenskar är någon av dessa som bestämt sig för att slå sönder fönster på kyrkorna... Med ryssarnas maktuppvisning utanför Gotland som grädde på moset kan man säga att jag har skäppan full!
Med tanke på ovanstående är jag även trött på den begåvningsreserv vi har som numera är specialister inom rättsväsendet och statsvetenskap. Hur kan det komma sig att deras höga kompetens inte genererar anställningar? De borde vara en enorm tillgång dessa tider. Väldigt stort fokus läggs på att det är polisens och politikernas fel. ALLT! Egenansvar och föräldraansvar är tydligen helt avskaffat. Så typiskt mig att leva i det förgångna. Till vårt samhällssystemviss del kan jag dock hålla med: det svenska rättsväsendet och då framförallt lagstiftningen är inte kompatibel med den verklighet som vi lever i. Jag trodde aldrig jag skulle bli för strängare straff, lägre straffålder och ställa krav på utvisning för kriminella, men nu är jag beredd. Påskynda lagstiftningen så att även de yngsta kriminella blir inlåsta, ta bort straffreduceringar - det ska snarare vara ett incitament till längre straff om det handlar om gängkriminalitet, sluta upp att låta de kriminella och deras anhöriga gråta ut i media - de ska överhuvudtaget inte bevärdigas med uppmärksamhet, klanerna ska direkt utvisas - deras rättigheter är numera obefintliga och de har visat att de inte är intresserade eller har förstånd att anpassa sig till våra lagar och regler; de vill ha kvar den makt och status de hade där de kom ifrån: varsågod att återvända, säger jag!
Tyvärr är det så att den uppflammade vrede som vi ser omkring oss med anledning av att gemene man (och kvinna) ser att det som varit Sveriges storhet och stolthet, bryts ner av gäng, klaner och maffia som ser Sverige som ett paradis på grund av vår humanitära välvilja och naivitet till mänskligheten, inklusive dessa avskum som har lyckats nästla sig in. Det dröjer inte länge innan vi ser medborgargarden som tar saken i egna händer. Behöver jag skriva att vi är på farlig väg? Behöver jag skriva att vi inte kan vänta längre? Något måste göras NU (egentligen för tio år sedan när tendenserna började skönjas)! Spänningen är ju inte direkt olidliiig när det gäller vilket parti som lär gynnas av detta i nästa val.
Nackdelen med distansarbete är just ovanstående: för mycket tid att reflektera över omvärlden och tid att analysera förbättringar. Sådant hinner jag aldrig göra på kontoret. Där måste man ju vara social och iaktta ett visst mått av politisk korrekthet enligt rådande policydokument. Privat är jag ytterst sällan politiskt korrekt. Det ligger liksom inte riktigt för mig och dessutom är livet alldeles för kort för att hålla på att tillfredsställa alla. Positivt är dock att jag äntligen har kommit mig för att börja gymträna igen. En gång är visserligen ingen vana, men man ska börja någonstans och med tanke på den träningsvärk jag har i bröst, - och axelmuskler så lär jag behöva dagens pass. Ont ska med ont fördrivas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar