tisdag 3 december 2019

December - en månad av förfäran, förundran och förhoppning

December har verkligen startat i mörker. Hur farao är man funtad om man får för sig att knuffa en 73-årig kvinna framför ett godståg?!? Detta hände sent igår och avspärrningarna var kvar när jag gick till kontoret i morse. Mannen, en 35-åring, är gripen och folk som inte var där sitter och förfasar sig över att ingen gjorde något för att förhindra det. För det första är det en handling som ingen förväntar sig ska ske och när det sker går det, antar jag, så fort att man inte varken hinner registrera vad som sker eller agera för att förhindra det. För egen del förstår jag att ingen hann ingripa och att om någon registrerade vad som skedde blev de antagligen helt paralyserade av chocken. Än så länge är det inte något som talar för att de var bekanta med varandra och vetskapen om det gör det hela så mycket värre. Folk gör ju både det ena och det andra för att komma över ett arv till exempel eller hämnas på någon. Jag är helt chockad och var inte ens där! Fortsättningsvis ska jag aldrig gå på den sidan av perrongen när jag går från och till kontoret, utan hålla mig på den tryggare sidan så långt från spåren som möjligt. Senast igår eftermiddag fick jag obehagskänslor när jag passerade två tonårskillar som klev fram sidan om mig samtidigt som ett Pågatåg kom in vid den perrongen...
Man blir både illamående och omskakad när det händer sådant här i ens närområde!

Skönt att äntligen ha kommit in i december! Mörkret blir så mycket enklare att uthärda när det tindrar tusen juleljus och med vetskap att vi snart har avverkat den mörkaste tiden. I morse var det i och för sig mindre roligt med svart halka hela vägen till bussen - Bambi på hal is, det är jag! Lyckades komma fram helskinnad och nu vräker regnet ner. Med andra ord en helt ordinär skånsk vinter. En soppa står och puttrar på spisen och jag känner mig så troligt huslig som faktiskt lagar mat på riktigt fast det bara är jag som ska äta. I morgon är det julbord, på torsdag traditionsenlig julpilsner inklusive god middag och till helgen hoppas jag bli bjuden på middag... Är man särbo så är man och ska väl ha någon nytta av att ha hittat en man som älskar att stå vid spisen?!? Min huslighet brukar i och för sig accelerera i december eftersom jag gillar att fixa glöggmingel och julbord. Tycker jag kan leva på det resten av året. Inte resterna alltså, utan på att ha visat upp min duglighet i köket. Kan man, så ska man!

I förra veckan var jag en sväng i Dublin. Vad jag älskar den staden! Vi brukar prova något nytt varje gång vi är där och denna gången blev det The Irish Rock´n´roll Museum. Ganska märkligt ställe, men vi var ensamma med guiden och fick vara med i en jam session med en väldigt duktig musiker. Om någon undrar så är det inte alls lika enkelt att spela trummor som det ser ut. Och definitivt inte när man blir överrumplad. Vi kan väl, för att inte vara alltför tydliga, säga som så, att jag inte tror att min framtid finns bakom trummorna... Nästa Dublinresa blir nog i september, om jag kan slita mig från vår nye familjemedlem.

Totalt virrigt inlägg! Har haft svårt att hitta tid till bloggen, så det blev lite impulsivt och ogenomtänkt den här gången men ingen tvingas ju att läsa och definitivt inte till the bitter end.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar