Orkar bryta ihop och komma igen...

Min existentiella livskris visade sig vara ett munsår. Skratta du! Det är en liten infektion på ytan, men en gigantisk bakteriesvärm på insidan som slår ut värddjuret (i detta fall jag själv) totalt. Liknelsen med Titanic och mötet med isberget ligger nära till hands. Munsåret, eller som det egentligen handlar om: en herpesinfektion, har sedermera övergått i en envis och gäckande förkylning som ena dagen känns som den håller på att försvinna och nästa dag poppar upp med en beundransvärd energisk frenesi. Inte konstigt att man känner sig totalt dränerad på all ork!

Efter denna inledning så kan jag även erkänna och konstatera att jag fortfarande inte har satt minsta lilla tå på gymmet eller snörat på mig några joggingskor- jag är ett totalt misslyckande! Någon har tagit över mitt jädrar anamma och lämnat mig som en orkeslös och totalt värdelös skräphög utan karaktär och vilja. Låt mig korrigera mig själv: jag var faktiskt på Bokmässan i Göteborg i går och höll mig nästan till föresatsen att inte köpa några nya böcker. Två ynka böcker kan väl inte räknas?!? Om man jämför med de horder jag burit hem vid tidigare besök... Så lite karaktär får jag nog ändå säga att jag ligger inne med. Livet känns genast lite mindre bittert.

Just nu sitter jag lite lagom postmigrängroggy och funderar över tillvaron. Vaknade med huvudvärk - antagligen för lite vatten under gårdagens mässbesök - trotsade Mr Couch Potato och började bädda rent och dammsuga, såg att vädret såg trädgårdsvänligt ut så jag drog på mig handskarna och började en frenetisk rensning i en av mina många förvildade rabatter. Fem fyllda sopsäckar senare så kan jag konstatera: oj, där fanns det ju en rhododendron (!),  jag måste visst så ca 10 kvm gräs och nu är det dags att gå in, ta en tablett och inta ryggläge ett par timmar.

Jag är infernaliskt trött på att hela tiden dras in i en massa icke självvalda projekt. Att känna mig som en dålig partner, mamma, syster och vän för att jag inte orkar visa omsorg och umgås så mycket som jag egentligen vill. Min arbetskalender har jag hyfsad kontroll över, men när det gäller min privata kalender är det mest kaos. Kan Någon Annan vänligen anmäla sig till arbete, tack! Det ska tömmas, städas och säljas ytterligare ett hus och tiden tickar. jag brottas med konstant dåligt samvete för att jag inte hinner med eller orkar och nu, för att jag är förkyld och nere för räkning. Det hade varit så himla skönt att kunna vältra sig i självömkan och bara käka choklad och titta på snyftfilmer, men jag har inte möjlighet att koncentrera mig på TV eller film. Och vad gäller chokladen...låt oss linda in det, så att det inte låter så burdust: det är inte direkt så att min kropp behöver fyllas ut ytterligare.

Bryt ihop och kom igen! You´ve done it before...

Att vara bitch i sitt eget liv är ganska jobbigt...