torsdag 29 mars 2018

Ibland slår ögonblicken bara till!

Det där med att julen varar till påska tycks ju stämma... Just nu är det hårda vindar och snöblandat regn. Snäppet bättre än igår morse när man åter igen vaknade upp till det ovälkomna vita. Om jag är förvirrad över hur det kan vara vintervitt på våren mitt i sommartiden, hur är det då inte för de stackars tranorna som flög norröver i söndags?! På sätt och vis känns det som slöseri att ha tagit ledigt idag med tanke på "våren som kom av sig", men å andra sidan är det skönt att få paus från kontoret där musten fullkomligt gick ur mig vid gårdagens lönerevisionsbesked.

"Med tanke på att du har så hög lön jämfört med dina kolleger så får du stå tillbaka i år för att vi ska utjämna lönestrukturen. Vi har således inte alls sett till prestationen."
"Boka inte in mig för lönesamtal nästa år! Jag hoppas vara långt härifrån då!!" Mitt, kanske inte mest professionella svar, men med tanke på mitt raseri var det det mest välformulerade och diplomatiska jag kunde komma på. Jag har hört samma sak i fem års tid och nu är jag härligt motiverad att söka mig vidare. Fem år på samma arbetsplats är egentligen för länge anser jag. Jag har aldrig förstått de chefer som tycker det är en anledning till befordran att ha varit kvar länge. För mig handlar det om feghet och inflexibilitet att inte våga bryta upp. Och jag är väl medveten om att jag själv har dessa tendenser i mig, men det är nu historia.

Med detta i baktankarna så är det lite lustigt hur saker och ting kan falla på plats. För två år sedan gick jag av en händelse på en gammal gymnasiekompis (alltså...vi är lika gamla, men det är skrämmande länge sedan vi sjöng om studentens lyckliga dagar...). Sent ute på lunch, tvungen att uträtta ett ärende - han hade valt en annan väg än han brukade. Vi bestämde "vi måste ses över en öl" - sådant man brukar säga och sedan låter rinna ut i sanden. Vi sågs över mer än en öl mer än en gång och jag insåg att det faktiskt inte är livsfarligt att gå på dejt (även om just dessa var kompisdejter). Som det brukar så gick tiden och våra dejter rann ut i sanden - livet kom emellan. Så en kväll kliver jag ut från mitt stamhak och han är på väg in. Ensam eftersom kompisen han skulle ha tagit en öl med ställde in i sista stund. Vi gick och satte oss på ett annat ställe och började uppdatera oss på nytt om vad som hänt; bland annat hade vi båda träffat en ny partner. Jag fick tips om en bok som blivit hans nya bibel, "Slumpens ögonblick". Jag glömde bort titeln, men hade pratat om boken med min kollega på förmiddagen en månad senare och när vi var ute på lunchpromenad kom han cyklandes och jag kunde fråga om han inte kunde messa mig bokens framsida.
Just nu läser jag "Slumpens ögonblick" - den är nerladdad på min Kindle eftersom den är slut på förlaget och inte gick att köpa eller låna mer än som e-bok. Efter mitt raseriutbrott på chefens kontor återkommer jag till mitt eget kontor och får tips från en av mina kolleger på en tjänst som är som klippt och skuren för mig. Dessutom gjorde en snabb scanning på Platsbanken mig glad - det finns för tillfället flera intressanta tjänster att söka. Min framtid skapas av mig! Jag måste bara skaka av mig Luther och hans trams om lojalitet och att fullfölja åtaganden. Det där med att sälja sig billigt är inte min melodi...
Påsken ska ägnas åt att skicka in ansökningar och sjukgymnastik (tradigt!). Men det finns även plats för frivoliteter! Soffhäng i skogen i kväll, Långfredagsmys på Prenne i morgon och påskfirande med familjen von Trapp på söndag, vilket kan bli spännande att fixa...men som jag brukar tänka: har man bara alla korna på isen så hittar man alltid sin melodi.

GLAD PÅSK!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar