söndag 5 april 2015

Ett stort steg bakåt - igen...


Lustigt hur kropp och knopp fungerar. Här har jag gått runt och tänkt att det skulle kanske vara trevligt och träffa någon man. Helt kravlöst över ett glas vin eller två. För att sitta och prata så där som man inte pratar med sina väninnor. Den nivån kommer man aldrig till med en man! Och kanske till och med känna sig lite kvinnlig. Hur man nu är kvinnlig. Tror inte det är min bästa gren direkt.
Så hittar man ett lämpligt "offer" och kommer överens (konsensus är JÄTTEviktigt!!). Lite stolt över
att man har fixat en presumtiv dejt är man ju även om det inte var med Mr. Right, men man kan ju
inte få allt på en gång. Och jag ska ju inte ha några krav för det får man inte ha på män när man är i min ålder - då ska man vara glad att någon överhuvudtaget är så desperat att han blir intresserad och man får ta det som marknaden erbjuder. Även om det är en undermålig karl på reaavdelningen. Fullt så illa är det inte med denne. Däremot gör han direkt fel! Fel, fel, fel så det visslar om det!! Han börjar tro på en framtid. Ett förhållande med denna bedårande lilla kvinna som han tror är jag. Jag är allt annat än bedårande och den man som ska ha en framtid med mig måste vara en riktig tuffing som kan stå emot mig och mina nycker för annars tröttnar jag. Snabbt och skoningslöst åker han ut ur mitt liv! Den här kom inte ens förbi svängdörren utan sveptes med ut igen. Dyrka mig inte - respektera mig. Ge mig motstånd - mesighet är det värsta jag vet och tar fram mina riktigt dåliga sidor. Frågan är om jag har några goda? Ska fundera på dessa! Tillbaka på ruta ett igen med andra ord, men med ytterligare ett gott råd till mig själv i ryggsäcken: föreslå inte vin till någon som jag vet inte kan handskas med mitt möjligen något uppblåsta ego.


Bättre leva i sin egen Smileyballong och vara ganska glad än olycklig med fel man. Så tänker jag. 
Dessutom har jag, inte helt smärtfritt, förstått att det där ordspråket "mister du en står dig tusen åter" helt saknar förankring i verkligheten. Så var det ju inte ens när man var ung! Ljug och lurendrejeri!


Vacker himmel har vi haft gott om senaste veckan. En timme efter jag tog denna dramatiska väderbild fick vi skåda en fantastiskt rosa solnedgång, men då orkade jag inte fotografera. 

LIFE IS GOOD





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar