Kom inte mörkret ovanligt tidigt i år?!? Jag vet! Jag skriver detsamma varje år vid den här tiden, men det känns som om det är för varmt för att det ska bli beckmörkt typ kl. 20. Ingen idé att älta det lilla världsproblemet. Det finns så mycket annat att irritera sig på. Alla dessa självutnämnda experter som aldrig slutar att poppa upp i den ena frågan efter den andra, till exempel. Den ena mer korkade än den andra. Begåvningsreserven är säkrad för lång tid framåt - det är i alla fall en sak som är säker. En hel del av dem är uppenbarligen avlönade av oss skattebetalare. Kan man slippa betala skatt om man inte ställer upp på det som beslutats? Kanske jag ska göra slag i sak och starta upp min privata maffiaorganisation? Tanken på att kalla mig Donna Corleone är faktiskt lockande. Lovar dock att det inte kommer att bli några avhuggna hästhuvud eller ond bråd död (eller...kanske...någon liten fängelsehåla för de värsta fallen). Jag får nog tänka över den delen ett varv till.
Först tänkte jag att jag skulle drämma till med ett tidsenligt inlägg om kost och träning. Insåg dock att jag är så oerhört trött på alla dem som plötsligt har utsett sig till experter inom området träning och kost. Det är så otroligt lätt att få i gång den sekten (som för övrigt skiljer sig från dem som har tränat och kanske bantat i det tysta utan bekräftelsehoreri). Nämn till exempel att du har uteslutit citroner ur din diet...kommentaren kommer direkt: "hur mycket har du gått ner??!!". Jag har insikt i att jag inte är kost,- och träningsexpert. Långt därifrån! Det jag äter och dricker inmundigas med njutning och utan att räkna kalorier. Det jag springer, gymmar eller powerwalkas är för min egen skull. Jag behöver inte hejarop och annan bekräftelse som gäller min vikt eller mitt utseende! Kopplat till min matstörning (nu är jag störd också, men åt andra hållet), men också för att jag har blivit så gammal och vis att jag faktiskt vet att snygg och smal inte är kompatibelt. Sorry, men så är det!
Annat man kan reta sig på är ju chefer - mycket tacksamt irritationsmoment. Jag har en uppsjö av dåliga chefer att välja anekdoter ur verkligheten om. Tror jag hade otur från början med att få chefer som hade en trygghet i sig själv och sin ledarstil. När man inte ens kan läsa och förstå tämligen enkla instruktioner blir åtminstone jag både förundrad och förbannad. Och värre lär det bli när man, med förskräckelse, inser hur låg bildningsgrad den kommande generationen får med sig från sin skoltid. Bevara mig från framtiden kanske ska bli mitt nya motto...
Skadeglädjen frodas åtminstone. Danmark, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Spanien ser återigen en skrämmande kurva gällande smittspridning. Allvarligt talat - vem trodde att man skulle sitta och fundera över smittspridning, R-tal och liknande? Plötsligt är den europeiska rösten om Sveriges "farliga coronastrategi" väldigt tyst. Säger som jag sagt förut: jag tror på Tegnell och hans kolleger! Vi ser nu tydligt att lockdown inte hjälper. Vi måste lära oss leva med även detta virus. Är det förresten bara jag som ligger vaken om nätterna och funderar över den underdödlighet vi har haft i Sverige senaste tiden? (OBS! Ironi!). Håller fortfarande fast vid min åsikt att när dödligheten för detta år presenteras nästa år kommer det inte att vara någon överdriven överdödlighet. Nog om det!
Danmark och danskarna ser ju ofta sig själv som lite bättre än oss svenskar - likadant åt andra hållet, men det är mer befogat 😇. Nu, ganska många år efter resten av världen, har Danmark fått upp ögonen för #metoo. Vem kunde tro att även i hyggets land hittas detta problem?
Har precis avslutat Lydia Sandgrens hyllade debutroman Samlade verk. Den är välskriven och fascinerande med intressanta personskildringar. Dock kan jag inte låta bli att irritera mig på att den är så snarlik Klas Östergren. I mitt tycke så till den milda grad att om jag inte vetat vem författaren var hade jag gissat på Klas Östergren - en författare som jag högaktar och läser med stor behållning. Förvånansvärt att den inspirationskällan inte nämnts i någon av de recensioner som jag har läst. Gränsdragningen mellan inspiration och nästintill kopiering (om än mycket snyggt utfört) gnager hela tiden i bakhuvudet. Tyvärr förtar detta en del av läsupplevelsen och hade jag inte läst så mycket av Klas Östergren hade jag säkert varit väldigt imponerad av denna debutant. Det är en mäktig, nästan episk diger roman som absolut är mer än läsvärd, men likheten med Östergren är påträngande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar