När Dumheten står på barrikaderna

Usch vad fort den här semestern försvinner! jag har varit ledig en månad och har lyxen att vara ledig ytterligare två, men har redan drabbats av "snart-dags-att-gå-tillbaka-till-jobbet-syndrom". Min fina lista med allt jag tänkt göra under sommaren är i princip intakt... Det har varit så mycket betydligt roligare saker att ägna sig åt och när det kanske varit läge har det varit för varmt för storverk. Jag känner att jag måste få tillbaka min relation med Luther. Han om någon kan få fart på mig! Två veckor har jag i och för sig varit konvalescent efter min vådliga löpningsinsats. JA! Gamla tanter ska inte springa utan uppvärmning, men vänligen tala om det för de gamla tanterna. Vi som tror att vi är 27 år lyssnar i alla fall inte till dessa förolämpande påhopp... Med hjälp av egenkomponerad (vi idrottsutövare kan sådant) rehabträning och lite inflammationshämmande tabletter så hoppade jag runt likt en gasell på förra veckans roadtrip. Kalmar, Öland, Kristianopel och Karlskrona - underbara små sommarpärlor allihop. Sverige är ett fantastiskt turistmål - så vackert och man behöver inte åka så långt för att hitta lugn och rogivande omgivningar. Det är så lätt att glömma bort i dessa tider när semester ska vara vid en pool i Medelhavet, så att man kan lägga ut skrytbilder på sociala medier. Konstigt att en bild vid en grekisk pool är högre värderad än en bild vid en trolsk svensk insjö. Det är märkliga och skeva bilder vi har av vad ett rikt liv är för något. Fråga en sjuk människa - det enda som är viktigt är att bli frisk eller, om det inte är ett alternativ, att få smärtlindring och vara nära sina anhöriga. Jag lägger ingen värdering i detta fenomen, jag är i högsta grad en del av det, men jag försöker uppskatta även det som finns hemmavid. Möjligheten att resa utomlands är inte alla förunnad och det är egentligen galet med alla dessa onödiga flygresor (jag är en av alla dessa resenärer som flyger flera gånger per år), men vad spelar egentligen de svenska flygresorna för roll i det stora perspektivet. I Kina och Indien finns en växande ekonomiskt stark medelklass, som nu har fått möjlighet att se sig om i världen och de är mångdubbelt fler än hela den svenska befolkningen. Vi är inte världens frälsare!

Ingen har väl undgått rättsprocessen mot den "stackars" Asap Rocky. För egen del, och många med mig, var denna världsstjärna och scenernas gigant totalt okänd. Nu har han i alla fall lyckats med bedriften att bli superkändis även i bredare folklager. Grattis! Jag vet inte vad som hände på gatan i Stockholm, men för mig är det självklart att den juridiska processen ska ha sin gång OAVSETT om den häktade är en amerikansk stjärna med kompisar som kontaktar Trump för hjälp att få honom fri. Mig veterligen har USA inte jurisdiktion i Sverige. Mig veterligen gäller svensk lag i Sverige. Mig veterligen har politiker ingen jurisdiktion i Sverige. Och - kanske det viktigaste - ett brottsoffer kan faktiskt vara en ensamkommande afghan som kan vara dömd tidigare i andra rättsprocesser. Jag blir både bestört och förbannad av all okunskap som figurerar i denna händelse! Människor som jag trodde hade mer vett och sans, står på barrikaderna och skriker om rättshaveri och att det är för jäkligt att Lövén inte agerar - Trump har ju faktiskt ringt personligen till honom och haft synpunkter. Trump är i och för sig en folkvald president, men han har allierat sig med mindre rumsrena ledare, tror sig vara allsmäktig och är, precis som tidigare diktatorer, en skicklig retoriker och manipulativ så det står härliga till. Med andra ord: en total katastrof som president. Det är livsfarligt att låta den människotypen få tillgång till makt - mycket vill ha mer. Det genomsyrar hur han behandlar medier, motståndare och rättsväsendet. Han är en mästare på halvsanningar och att så splittring. Med tanke på alla galningar med vapen i USA - nu senast en skjutning i New York - och hans ovilja att se problem med de generösa vapenlagarna så har han, åtminstone i mina ögon, större problem än att få ut någon som häktats och anhållits för misshandel. Vad gäller de extremt långa svenska häktningstiderna finns det dock anledning att reagera, men det är en helt annan fråga! Och Trump har inte med den heller att göra...

När jag ändå är irriterad så ska jag passa på att ge en känga till alla som tror sig vara förmer och snackar en massa smörja bakom ryggen på folk. Den falska leende masken och den dolda kniven när man råkar vända ryggen till. Det är tyvärr också ett växande samhällsproblem, som tycks ha ökat i takt med att visa upp den perfekta fasaden på social medier. Jag är väl förtrogen med att det är ett betydligt vanligare fenomen bland dem som har lågt självförtroende och låg självkänsla. Att problemet tyvärr är stort bland tonåringar som i alla tider har försökt mäta sig med de mest populära är också bekant för mig, men att det är så stort bland folk som med råge passerat ålder vuxen är för mig totalt ofattbart. Hur kan människor i femtioårsåldern på fullt allvar tro att de kommer undan med att sprida direkta lögner och tala illa om folk bakom deras ryggar?!? Jag sprang på en av mina numera pensionerade kolleger som i ett sammanhang träffat en av mina vänners vän, låt oss kalla henne B. Min kollega berättade att B och jag var ytligt bekanta, men att min syster var en av hennes absolut bästa vänner. B har även bott granne med min förre kollegas vänner, men trots att B var otroligt god vän med dessa, så hade hon ingen aning om någonting. Vinner man verkligen något på lögner och halvsanningar? Om man nu inte är Trump vill säga... B, som själv har stått utanför arbetsmarknadens förfogande under större delen av sitt liv och som inte är särdeles välutbildad, talar nedsättande om andra "otroligt nära vänner" som lågutbildade och talar nedlåtande om andras arbete. Jag förstår inte... Lika lite förstår jag de som fortfarande väljer att anpassa sin titel efter vad mannen gör; majorskan eller "fru överläkare". Så länge detta finns har vi väldigt långt till jämställdhet!

När jag arbetade på Grand Hotel i slutet av åttiotalet hade polisen kontroll av cyklister på gatan utanför. En äldre kvinna kom cyklande mot enkelriktat och stoppades naturligtvis. Mäkta indignerad spände hon blicken i honom och sa:
- Vet inte konstapeln vem jag är???!!!
Konstapeln skakade på huvudet och fortsatte fylla i böteslappen.
- Tyvärr inte damen.
- Jag ÄR professorskan "Ditten-Datten"!!! Konstapeln känner väl till min make???!!!
- Jag är inte från det akademiska Lund...
- Min make är professor i...
Polisen lämnade över böteslappen till henne och sa:
- Han kan vara professor i vad som helst! Även han stoppas om han cyklar mot enkelriktat. Lagen gäller lika för alla!
Irriterad slet hon till sig boten och tog sin cykel och gick därifrån irriterat muttrande. Naturligtvis skulle hon ha sista ordet...
- Min make kommer att kontakta er chef. Det här tolererar vi inte!
Polisen gjorde honnör och önskade henne en trevlig dag.

Vi har långt kvar... Nu ska jag lägga mig i solen och planera packningen inför Porto och allt jag måste uträtta i morgon. Alltid sista minuten...

OBS! personen på bilden har inget med texten att göra.