Om absolut ingenting d v s det som är Livet

Fredag 22 februari och nu har våren officiellt kommit till Skåne. Om det gillas??? Vintergäcken har gäckat bland bortglömda fjolårslöv, snödropparna pinglar sprött i vinden, krokusen visar färg, påsk,-och pingstliljor reser sig majestätiskt i rabatterna, fåglarna är vårgalna och hasseln blommar. Med stora klasar - till glädje och gamman för oss pollenallergiker... Våren 2018 lär bli minnesvärt ur pollensynpunkt om man ska tro på de där som förstår sig på sådant. Själv känner jag av det säkra vårtecknet och kan acceptera det som ett litet charmigt inslag, men erkänner att jag bävar inför den förestående explosionen. Björkpollenallergi leker man inte med...

Men strunt i det som komma skall! Nu njuter vi av att ljuset har kommit tillbaka, att solen faktiskt värmer och att det spritter lite allmänt i både grenar och snår. Lite konfunderad har jag dock blivit av att man flyttat fettisdagen till mars?!? Brukar den inte alltid vara i februari? I och för sig spelar det kanske inte så stor roll för min del som redan har hunnit trycka i mig ett flertal fastlagsbullar från Bengans Kondis i min del av Köping. fastlagsbullar som smakar exakt som de ska. Att man sväller upp som en koloss kan det vara värt. det är fortfarande massor av tid att ta tag i Beach 2032!

Jag blir lika förvånad (och irriterad) på mig själv varje år när tankarna på bikini och att visa sig på stranden dyker upp. Varför är jag fortfarande, vid +50 så fixerad vid hur jag ska uppfattas av andra på stranden eller vid en pool? Löjligt! jag har sedan länge passerat det datum då någon lägger märke till min person. Tyst, timid och oansenlig som jag tyvärr är. Fördelen är att jag borde kunna se ut som sjutton, men jag är inte bekväm i den kroppen. Och tror ni jag lyckas komma iväg till gymmet? Svar NEJ! Mina argument är slut sedan länge, men jag tröstar mig med att jag brukar lyckas få ihop mer än 10 000 steg per dag och att jag är ute och promenerar dagligen efter jobbet. Även om vågen envist står kvar på alldeles för många obekväma kilon. Hoppas att det snart känns som konditionen (och modet) är med mig så att jag kan börja springa. Tydligen har jag sagt att jag har sprungit mina sista rundor, men fördelen med mig är att jag säger en hel del som kan förvåna även mig själv. 

Jag har fortfarande inte lyckats lösa mysteriet med min man som jag, utan att själv delta, har varit gift med ett tag. Inte ens datum för bröllopet har jag! Tala om att vara i händelsernas utkant. Det är avancerat att vara utanför centrum i sitt eget liv, men är detta sättet att ha ett spännande och intressant liv, så får jag väl nöja mig med det. Livet där jag är centraliserad är ju så där: lagom spännande och lagom ointressant. Och fortfarande alldeles för olagom med arbetsbördor, både på jobbet och privat. Två hus och trädgårdar kräver sin blundande kvinna! Det går dock framåt om än med små kliv. Idag har bil och släp blivit sålda, så nu finns det ingenting som hindrar att det ställs en container framför huset. Herreminje vad gamla människor samlar på sig! Det kommer nog att krävas mer än en container innan vi har röjt inomhus och i trädgården... Så otroligt mycket oanvändbart skräp!

Nu ska det fokuseras och laddas inför kvällens viktiga innebandymatch och sedan blir det en helg i "skogen". Härligt att bli bortskämd, men jag vet att huvudsyftet är att hindra mig från att arbeta... Jobbdatorn får aldrig följa med på helgsemester...