Övertrött och överkörd

Härligt sömnlös i Staffanstorp...skojar bara. Det är så oglamoröst så man blir deprimerad! Förstår verkligen inte hur min kropp och hjärna fungerar. Jag är trött så jag egentligen bara vill skrika rakt ut. En meningslös energikrävande åtgärd - ingen lär höra mig och definitivt inte bry sig. Det är den typen av samhälle vi har skapat. Bry dig inte om vad som händer innanför grannens väggar. Skrik, dunsar och andra obehagliga ljud är det bäst att ignorera så att man inte blir involverad i något privat, typ kvinnomisshandel eller liknande. Konstig utsvävning, men jag är ju inte riktigt på topp.
Idag skulle jag till den där sjukgymnasten som ska hålla koll på mig så att jag inte blir alltför våghalsig i mitt rehabiliterande. Lycka till med den uppgiften! Hon verkar vara rädd för sin egen skugga. Lättförtjänta pengar dock: hon talade om för mig att jag skulle utföra rörelserna jag fick av Benjamin Sjukgymnast i fredags. Tror jag ska omskola mig till sjukgymnast. Det verkar vara ett enkelt oglamoröst jobb med bra ekonomisk utdelning. Själv var jag verkligen inte mitt vanliga dominerande jag. Det här med ödmjukhet har helt slagit över! Att vakna till snö och mycket välpolerade (läs glashala trottoarer) är inte helt kompatibelt med hysterisk rädsla för att falla... Men som den resoluta kvinna jag är lyckades jag få med mig en kollega som stöd och mental coach. Utmärkt arrangemang! Livet är så mycket enklare om man vågar be om hjälp. Det där med att någon erbjuder sig självmant är sällsynt, men de finns - jag har lyckan att ha några sådana människor i min närhet och det är en stor lycka att veta att det bara är ett telefonsamtal till hjälpen.
Åter till sömnlöshetens outgrundlighet. Jag är mentalt utmattad, fysiskt dränerad på all energi och kan ändå inte sova. Hjärnkontoret verkar vara trimmat. Det saknas avstängningsknapp! Om det ändå var djupa filosofiska eller vetenskapliga tankar som kunde generera något litet Nobelpris eller så, men icke. Det rör sig om sådana där meningslösa snabba synapser som inte fastnar någonstans utan bara inar runt i hjärnvindlingarna som en irriterande svärm med myggor. Jag har faktiskt inte tid med sådana här utsvävningar! I morgon är det heldag i projektet och då vill det till att man är pigg och alert annars riskerar jag väl att kickas ut. Så fungerar det på min arbetsplats om du inte tillhör den rätta kretsen: var hemma en vecka, till exempel för bruten arm och vips har du blivit av med uppdrag.  En missad projektdag räcker tydligen. Om du inte är i rätt krets - då kan du ha massor av frånvaro. Jag är bitter. Absolut! Informella chefer som går bakom ryggen och sedan inte kan stå för det de har gjort har enbart mitt förakt. En övertrött, frusterad, irriterad och föraktfull Humfrida är en ganska otrevlig upplevelse. Lika bra jag försöker räkna får. Det känns i sammanhanget som en jätterolig sysselsättning...