Trött. Tröttare...

Sömnlös i Staffanstorp. Alls icke glamoröst eller romantiskt... Jag har legat och stirrat upp i taket i ett par timmar och nu ger jag upp! I stället för att ligga i sängen och grubbla så kan jag ju försöka skriva av mig lite av allt det som sysselsätter min hjärna. En hjärna som borde vara i semestermood, men trots att jag har varit ledig en vecka - för protokollets skull en riktigt bra vecka - så är jag sönderstressad. Krampen runt hjärtat är tillbaka, ett frodigt litet herpesvirus har blossat upp och, som sagt, sömnlösheten har slagit till. En dag ledigt till sedan är det två dagars arbete. Jag vet! Det låter som en bagatell, men det är full tillräckligt för att ställa till det i min stressmotor.

Ett annat irritationsmoment är alla "guuuud vad jag är glad för din skull!" med en liten "tänk att det fanns någon för dig också - det trodde man ju inte". Tro mig! Det trodde inte jag heller! Efter att ha slösat bort flera år på det misslyckade stolpskottet och fått mitt självförtroende rejält kuvat, så uppenbarade han sig. Drömprinsen - det är en ynnest varje sekund i hans sällskap. En riktig man. Och..tada!..han är min. Tänka sig! Och tänka sig (vilket uppenbarligen är en otroligt väsentlighet med tanke på hur många gånger jag irriterande nog har fått det påtalat för mig) - han är YNGRE än jag! Fattar ni?! Inte nog med att han är MAN. Han är yngre än jag också! Jag har på fullt allvar fått höra från kvinnor i min ålder; och äldre; att de ska göra som jag - ragga upp en yngre man. Även om min man (nä, vi är inte gifta, men jag vägrar använda ordet pojkvän!) och jag inte är helt överens om vem som raggade upp vem (jag vet så klart att det var han som raggade upp mig...) så var just detta med åldern mitt största "problem". Inte för att jag var rädd för vad folk skulle tycka - vilket jag med facit i hand, uppenbarligen borde ha haft som argument - utan för att jag var rädd att han inte visste hur mycket äldre jag egentligen är. Det hade han så klart koll på och han såg inte minsta problem med det. Klappat och klart. Men inte hos kvinnomaffian tydligen. Det är en illa dold missunnsamhet och typisk kvinnlig härskarteknik att hugga på en sådan här sak. Låt mig en gång för alla klargöra detta: jag är inte förälskad i min man för att han är yngre än jag! Jag är förälskad i honom för att han är den han är och för att han står ut med mig och mina ångestnycker. Och om jag svarar på frågan hur gammal han är, så behöver ni inte gå in och dubbelkolla uppgiften på Facebook...

Det är väl dags att försöka sova igen. Trots allt är det ju en ledig måndag i morgon och eftersom söndagen försvann i ösregn och migrän när jag vaknade och molande huvudvärk resten av dagen så är det nog bäst att försöka få några timmars sömn åtminstone...