Men nu jäklars. Nu händer det grejer! I söndags tömde vi garaget (tusen tack Håkan och Ussi för all hjälp) och det är märkligt vad snabbt det går när man väl tar tag i saker. Ett par timmars idogt arbete, två energiska underbara vänner och två vändor till återvinningen med släpet så var garaget tömt och jag skulle faktiskt få plats med bilen. Om man nu hade kunnat öppna garageporten utan hjälp. Ingen idé att fixa den dock. För nu ska garaget rivas! En livs levande hantverkare med egen firma har åtagit sig arbetet med att riva garaget, återställa carporten, täta taket och byta panel på förråd och carport. ÄNTLIGEN! Plötsligt ser jag ett ljus i mörkret - en flämtande liten låga som får mig att hoppas på att jag ska lyckas med ett av mina många delmål: att sälja huset och flytta till lägenhet - från lantis till citychic. Hjälp mig att hålla tummarna att det går i lås. Vet inte om jag klarar så många fler bakslag. Förutom att den här tragiska följetongen äntligen tycks ta slut, så har jag beställt och fått levererat en ny ventilationsfläkt till taket. Förhoppningsvis ska den installeras på söndag eftermiddag så det kan bli ett drägligare inomhusklimat. Vintertid fungerar det att inte ha något drag, men när solen tittar fram...då blir det VARMT!
När jag nu ändå värmde upp på återvinningen i söndags så åkte jag förbi idag också. Japp, man kan med fog påstå att jag är en stammis på tippen numera. En avstickare på hemvägen, fem minuter (max) tog det mig att kasta en drös gamla tröjor och att begrava Bosse. Med ett sista kärleksfullt steg dansade han in i sitt nästa liv. Vad blir man som dammsugare i sitt nästa liv?! En relevant fråga i återvinningens tidevarv.
När jag kom hem möttes jag av tre glada killar i trädgården - finalspel i kubb pågick. Härligt att ha huset fullt av liv. I lagom mängd. När tystnaden lägrat sig och jag insåg att det inte skulle bli någon joggingtur så bytte jag om från city till trädgårdsarbete. Lyckades fylla en svart sopsäck till bristningsgränsen innan det var dags att sätta sig till bords. Middagen serverad - alls icke illa att ha sonen hemmaboende. Som ni förstår så medför det ett besök på återvinningen i morgon också. Tur att den ligger på vägen till gymmet. Att göra två flugor på smällen är lite av min melodi. Den här enorma energitillförseln medför även att träningen blivit mer effektiv. Inte så att det syns vid en okulär besiktning, men jag känner mig starkare och sover mycket bättre än tidigare. Bara sömnen gör det värt varje svettig minut. Någon Beach 2017 kropp snackar vi dock inte! Som jag skrivit tidigare: jag ger inte upp choklad och vin för att få en sexpack på magen. Någon måtta på dumheterna får det faktiskt vara! och jag lever ju numera efter devisen: "Här står jag och duger precis som jag är" - ibland kan jag till och med drista mig till: "Shit kvinna; vad snygg du är!", men då bara i det tysta, ty man ska icke förhäva sig.
Förutom allt detta rensande, både i det yttre och det inre, så har jag hamnat i en avkopplande flow av läsning. Just nu är det Linn Ullmans senaste som ligger och väntar i min Kindle. Kindle är för övrigt en av de bästa uppfinningar som finns. Liten och behändig som en pocketbok och rymmer ett helt bibliotek!
Som ni ser så är det således inte på grund av lättja som bloggen har fått stå åt sidan. Mitt liv är härligt fyllt av positiva händelser och då får vissa saker bortprioriteras - tiden räcker tyvärr inte till för allt som jag vill. Fick vi inte en timme mer nu när vi gick över till sommartid?! Vem har stulit min i så fall??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar