Sitter och läser en artikel i Vi om Rikard Wolff: "Söker: Evig kärlek" och fastnar för några strofer som jag antar ska tillskrivas Brel:
Drömma en omöjlig dröm
Bära förlusternas sorg
Brinna av en möjlig feber
Ta sig till en plats dit ingen har gått
Älska tills du går sönder
Älska för mycket till och med dåligt
Försöka utan våld eller vapen
Att nå den ouppnåeliga stjärnan
Det är väl det som är livet. Att drömma om det omöjliga och ouppnåeliga, men på vägen tillåta sig att älska. Något jag måste träna på - både det ena och det andra...
Skönt är känslan att jag någonstans inom mig har funnit en harmoni och landat i mig själv; hittat ett Jag som jag faktiskt är tillfreds med. Ett Jag som inte till varje pris måste ha någon annan relation än med mig själv. Jag har kommit till insikt om att jag duger - så det räcker och blir över! Dagar och veckor rusar förbi och det är inte många dagar som inte är inbokade med aktiviteter, om än med trivialiteter som träning... De senaste veckorna har jag hunnit med två biobesök och ett teaterbesök. The Revenant med Oscarsnominerade Leonardo di Caprio - en skådis jag inte har haft så höga tankar om (erkänner villigt att jag är en av de unika som inte har sett Titanic...) - men reviderade min aversion efter Django Unchained där jag tycker att han gjorde en strålande insats som allt annat än sympatisk slavägare. I The Revenant är han fantastisk! I torsdags såg jag en suveränt bra föreställning på Malmö Opera - Billy Elliott! Försök få biljetter - ni ångrar er inte! I går skulle en kompis och jag se The Danish Girl, men fick snöpligt se en av de två biljetter som var kvar till föreställningen säljas mitt framför våra ögon. Ridå! I stället valde vi bröderna Coen's senaste film Hail, Ceasar, vilket jag är väldigt glad för. Den filmen hade jag missat annars eftersom trailern är urkass i mitt tycke! Filmen är en typiskt skruvad "bagatell" i sann Coen-anda. Är du en fan av bröderna blir du inte besviken!
Daen har jag ägnat åt städning och matlagning. Att på egen hand lyxa till det med en mustig gryta med parmesanpotatismos och ett glas rött därtill gör en söndagskväll riktigt bra. Nu ska jag leta efter måndagsångesten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar