Att vara värd varenda sekund av lycka utan dåligt samvete

Sitter under mitt vidöppna takfönster och njuter av kvällsbrisen. Det är svalare än på mycket länge och luften känns både åskig och regntung, men jag tror att vi återigen har hamnat mellan lågtrycken. Inte mig emot! Visserligen kan jag vara ganska trött och grinig när det är närmre +30 och huset är som en bastu när jag kommer hem efter jobbet. Hemfärden sker dessutom oftast i min bil som har en mycket dålig - för att inte säga obefintlig luftkonditionering - och trasiga fönsterhissar fram. Det går att åtgärda, men enligt min personliga bilmekaniker så skulle det kosta mer än vad bilen är värd. Således inget alternativ! Får väl börja se mig om efter en ny bil, men som med allt annat så vet jag inte riktigt vad jag vill ha... Nåja, det är världsligt och det finns alternativ att ta sig till jobbet de mest outhärdliga dagarna. Bussarna är luftkonditionerade och det finns en utmärkt cykelväg. Var ute och cyklade förra veckan och det gick alldeles utmärkt. Var lite orolig att vänsterarmen inte skulle klara av gupp eller svängningar, men det kändes ingenting. Rörligheten är betydligt bättre, men fortfarande kan jag inte lyfta armen rakt upp. Elände att försöka raka armhålan kan jag meddela om någon av er skulle sitta och fundera över just det problemet.

Den här sommaren alltså! Jag kan inte minnas att det har varit så här varmt så många veckor. Jisses, vad jag njuter. Som att vara vid Medelhavet och det enda egentliga smolket är ju att man inte kan sitta ute till långt in på småtimmarna eftersom man har ett arbete att sköta också. Men det är extremt svårt att tvinga in sig! Luther har ett sjå, men det kan han faktiskt ha - vi är inte riktigt på samma våglängd när det gäller alla måsten i livet. Och nog för att jag har måsten! Jobbar närmre 200 % och mår som fisken i vattnet. Det där med deadlines, roliga arbetsuppgifter och frihet under ansvar är otroligt motivationshöjande. Naturligtvis underlättar det att jag har ett privatliv som uppväger arbetet för att bara jobba är inte nyttigt. Just nu är jag otroligt lycklig att jag vet mina gränser - när signalerna kommer så tar jag time-out och sätter mig med en bok eller lägger mig i solstolen och gör absolut ingenting. Jag plöjer mig genom bok efter bok och njuter ofantligt över att äntligen kunna koppla av och tillåta mig att vara lat. Det syns..det där med latheten... Oputsade fönster, dammigt, ja till och med Dustin har fått vila! Dels för att det är för varmt att fara fram som ett jehu med dammsugaren och dels för att det känns meningslöst när man, som jag, springer barfota in och ut i trädgården. Städa kan man göra när det regnar! jag har påbörjat Sisofysarbetet med min ligusterhäck och kom väl ungefär en tredjedel sedan gick luften ur mig. Eftersom det enligt SMHI (som är en ganska osäker källa i och för sig) så ska det bli lite svalare denna veckan så då hoppas jag kunna ta tag i det efter jobbet. Det är ju ett tacksamt arbete eftersom det faktiskt syns ett resultat efteråt. När ligusterhäcken är klippt är det dags att röja syrenhäcken som håller på att ta över (trots bristen på vatten) och sedan tar sommarens stora måleriarbeten (japp - vi pratar plural) vid. Ni märker väl? Det lär inte bli någon flytt inom överskådlig framtid. Det är alldeles för ekonomiskt fördelaktigt att bo kvar och det finns ju så många planer att förverkliga. Sakta men säkert håller jag på att bygga upp mitt hem så som jag vill ha det. Det är verkligen på tiden att jag börjar ta plats i mitt eget hus! Ut med det gamla (nåja...kanske inte allt) och in med det nya! Nya färger, ny planlösning och nya möbler. Att vara lycklig och må så fantastiskt bra som jag gör och dessutom veta att jag är värd det är en otrolig endorfinkick!

(Egentligen skulle jag skriva om något helt annat, men det finns det ju inte tid till nu...)