- svenskar är antagligen världens mest gnälliga folk när det gäller sommarväder.
- att vara ensam under sommaren är troligen det ultimata straffet i sociala medier.
Har hon slagit huvudet?! Nope. Däremot har jag fått ett stort skoskav på vänster häl - låt bli att motionera - men hälen torde sitta tillräckligt långt från hjärnan för att inte påverka tankeverksamheten. borde kanske för säkerhets skull kolla med Chatte eller någon AI tjänst för i dag tycks ingen ta några beslut utan att konsultera dessa källor (?). Missförstå mig rätt: jag tycker det är utmärkt att dessa tjänster finns, men kan inte människor tänka själv längre? Jag har t o m varit med om att man frågat Chatte vad huvudstaden i Norge heter... Lika dumt som i mobilernas barndom: en f d kollega gick längs Drottninggatan i Stockholm och passerade en ung man, en på den tiden så kallad yuppie, som nästan skrek att hans aktier skulle säljas NU. Min kollega knackade honom på axeln och meddelade att börsen var stängd så han kunde lägga på. Mycket generad, och motvilligt, tog han ner telefonen från örat. Den var inte ens påslagen.
Hur var det nu med svenskar och sommarväder på sociala medier? Som alla vet är jag en "sociala medier junkie", men blir mer och mer irriterad på innehållet. Eller det som numera heter content. Varje morgon när jag scrollar genom mobilen är det någon som har lagt ut vädergnäll: "mulet, det var den sommaren", "är i Grekland, såå sjukt varmt", två regnstänk "inget bad denna sommaren heller". I all oändlighet. Dag efter dag. Vad är det för fel? Vi kan inte påverka vädret. Vi bor på det norra halvklotet där vi, Gud vare tack, har årstider och varierande väderlek. Vi har oerhört generösa ledigheter. Varför ska det klagas? Är det för att man jämför sig med hur livet verkar vara "on the sunny side"? Jag är ledsen att slå hål på er bild, men det finns en vardag och dåligt väder även på de ställen dit många åker på semester. Väljer man att åka till Medelhavet mitt i sommaren då måste man också inse att det är varmt. Att det finns en överhängande risk för skogsbränder. Att vattnet inte räcker till. Att många länder inte har råd eller kapacitet att låta AC:n vara igång på hotellrummen när det inte finns någon på rummet. Sluta gnälla!
Ett annat irritationsmoment, på tal om semestrar, är att alla har rätt att åka på utlandssemester. Så många reportage med familjer som måste stanna hemma under sin semester medan alla andra åker till Turkiet. Vad är det som ska bevisas med dessa snyftreportage? När jag var liten fanns det inte pengar att åka på utlandssemester. Vi, stackars barn, fick nöja oss med hyrd stuga i Sverige eller en vecka hos min moster på Öland. När jag själv fick barn var vi alltid hemma på somrarna när barnen var små - dagsutflykter, picknick på lekplatser och besök på ortens utebad räckte gott och väl. När de blev äldre packade vi bilen och drog iväg med campingutrustning. Var tid har sin semester! Våra barn fick vara med om så mycket mer än sina kompisar som åkte till en pool på ett turistspäckat "paradis". Numera, när jag bara har mig själv att tänka på och en ekonomi som tillåter det, så reser jag till platser som intresserar mig och som jag känner att jag får ut något av. En vecka vid en pool under vintermånaderna är underbart och lika härligt är det med storstäder och att utforska vårt eget land och våra europeiska grannar. För mig finns det ingen dragning varken till Långtbortistan eller Konstigstan. Låt oss vara realistiska. Vi är aldrig först på en plats, vilket jag tror många inbillar sig idag.
Ensamheten då? Under sommaren är känslan av ensamhet värre än någonsin. Om det beror på att folk är mer benägna att lägga ut bilder från sina fantastiska sommarfester, loppisbesök, fika på stranden med hjärtat (förlåt, men...) och annat socialt med släkt och vänner vet jag inte, men utanförskapet blir så väldigt påtagligt. Jag jämför med hur det var de somrar när jag var i en relation och skillnaden är markant. Plötsligt kan jag förstå de vänner som känt sig utanför när de varit de enda som varit singlar. Man är inte lika självklar och välkommen i alla sammanhang. Detta är ett konstaterande och ett personligt problem, som jag kommer att lösa precis som jag löser alla andra motgångar, verkliga eller imaginära, i mitt liv. Alltså inget läge för varken "hjärta", "finns för dig" eller liknande. Tack, men nej tack!
Efter en väldigt jobbig period i mitt liv och sex oroliga veckor tänker jag fokusera på Me, Myself and I under kommande veckor i sällskap med människor som funnits där och sett och förstått mitt mående.
Mitt motto Ensam är stark och själv är bästa piga har fått sig en liten törn. Jag har rest mig förr och kommer att resa mig igen. Med eller utan...
